top of page
  • Skribentens bildPoops!

Din guide till material i tygblöjor

I denna första blog post tänkte vi göra en översikt av några av de vanligaste material som används i tygblöjor, och lite övergripande om skillnaderna mellan olika material. Vi kommer sedan i kommande inlägg att gräva lite djupare för att förstå olika materials egenskaper, och aspekter som påverkar dess hållbarhet.


Tygblöjans olika delar behöver ha flera olika funktioner, och det ställs höga krav på dessa material. Om vi börjar från insidan på blöjan, så är detta skikt i ständig kontakt med barnets känsliga hud, och behöver därför funktioner som skyddar huden från irritation och fukt, samt gör att eventuell avföring går lätt att avlägsna och rengöra. Därefter behöver det finnas lager som kan suga upp vätska. Utanför det absorberande lagret behöver ett vattenavvisande skikt finnas som gör att ingen fukt tränger ut till byxorna, och slutligen behövs ett slittåligt yttre material, som är behagligt att känna på och som gärna får vara estetiskt tilltalande. Alla delar måste också kunna tvättas i 60 grader.



Bilden visar en tygblöja med en ficka ('pocket'), vars tyg fungerar som torrskikt för att ge en torrare känsla mot barnets hud.

 

Tygblöjans insida - material mot huden

Olika barn är olika känsliga mot att känna fukt mot huden. Vissa barn är inte alls bekymrade av en fuktig känsla, medan andra har svårt att slappna av. En del barn får hudutslag av fukt, medan andra kan reagera på olika typer av material mot huden. Därför kan en ibland behöva prova sig fram till vad som fungerar bäst. För de allra flesta barn ger tygblöjor ingen hudirritation alls.


Vi kan börja med att skilja på de material som kommer från växtriket, så som exempelvis bomull, bambu, hampa och lyocell, med de som är syntetiskt framställda (ofta från oljebaserade produkter), så som olika sorters polyester. Polyestermaterial kan tillverkas på ett sätt som gör att de inte suger in vätska, utan låter vätska passera igenom textilen, 'vicka' sig igenom. Det innebär att vätskan kan ansamlas i inläggen nedanför, och ytmaterialet känns torrt mot huden [1]. Dessa material är vanliga att använda i torrskikt, som översta skiktet på inlägg och i pockets. Mer specifikt är vanliga sådana material i tygblöjor så kallat 'Athletic wicking jersey' (AWJ, ibland också kallat Coolmax), fuskmocka ('faux suede') och microfleece.


Det är många föräldrar som föredrar att ha mer naturliga material i direkt anslutning till barnets hud, och då fungerar bomull, bambu, hampa och lyocell utmärkt. Av dessa material brukar bomull vara det som ger blötast känsla, och lyocell kan upplevas något torrare. Det beror dock på hur materialet är tillverkat och hur tyget är vävt.


I detta sammanhang är det också viktigt att ta upp att många textila material som vi tänker oss är naturmaterial (tex bambu, vissa hampatextilier och andra växtbaserade basmaterial) faktiskt tillhör materialgruppen 'regenererade fibrer' (viskos). Det innebär att basmaterialet är cellulosa, som kemiskt processats för att göra nya textilfibrer. Det finns en hel del att skriva om detta ämne, för att hjälpa dig att göra informerade materialval ur ett hållbarhetsperspektiv, och vi kommer därför att ta upp detta i separat blogginlägg. Figuren nedan beskriver de tre olika materialgrupperna från vilka fibrer till textil kommer.


Tabell över tre kategorier av textila fibrer, och material som ofta används i tygblöjor.
Lista över några vanliga textila fibrer och olika fiberkategorier [1]

Givetvis kan också naturmaterial från djur, dvs ull och siden, användas som skikt mot huden. Siden i synnerhet har väldigt goda egenskaper för det, eftersom det är ett skonsamt material för huden [2] och känns relativt torrt även när det absorberat lite vätska. Det verkar vara egenskaperna med släta och smala fibrer som ger siden dessa egenskaper [2]. Siden är dock känsligt för maskintvätt och behöver tas om hand väl.

Tygblöjans absorberande skikt - material i inlägg

Inläggens huvudsakliga uppgift är att absorbera vätska. Även här kommer olika material att passa olika bebisar, och ibland också olika åldrar. Det beror på att materialen inte bara kan absorbera olika mycket, de absorberar också olika fort och är olika bra på att 'kapsla in' vätskan. Det är ganska vanligt att se figurer liknande den nedan i tygblöjesammanhang.


Tabell som visar olika material och dess uppsugningsförmåga
Tabell över material och dess uppsugningsförmåga

Figuren visar en bild som ofta visas i tygblöjesammanhang. Generellt sett stämmer detta, men det är många andra faktorer som påverkar och inte bara själva råmaterialet. Exempelvis är också själva frottéstrukturen av stor vikt. Vi beskriver detta mer ingående nedan. I tabellen saknas dock Tencel, då det är ett relativt nytt material. Våra egna tester visar att Tencelfrotté har cirka 15% mer uppsugning per volymenhet än Bambufrotté, och sprider dessutom ut vätskan över större yta.


De vanligaste materialen för inlägg är mikrofiber (syntetiskt), bambuviskos (regenererad), lyocell/Tencel (regenererad), hampa (natur/regenererad) och bomull (natur). Oftast används någon form av frottéstruktur i vävningen, och många material vävs då på en polyesterbas för att få riktigt starka textilier som håller länge. Det är därför du ofta ser att inlägg har tex 80% bambuviskos och 20% polyester i sin materialspecifikation. Det är också vanligt att blanda till exempel bomull med hampa, lin eller bambuviskos.


Det finns också andra material, så kallade 'non-woven' i sin struktur, som används i inlägg. Exempel på dessa är Evolon (syntetiskt) och Zorb (mix av olika), som är varumärken på specifika non-woven strukturer. Det finns också superabsorberande non-woven textilier som är helt syntetiska, men som inte används i större utsträckning i tygblöjor. Det kan exempelvis bero på att de inte tål tvättrutinerna som krävs, tar upp lukt eller blir för hårda när de absorberat vätska. Viktigt att komma ihåg är dock att materialutveckling sker konstant, och vi kommer säkert att se nya spännande textilier på marknaden inom några år! Inte minst ifrån Poops!


Vid analys och jämförelse av olika material behöver en bland annat ta hänsyn till hur tjocka lagren med textil är. Ofta eftersträvas högsta möjliga vätskeabsorption per volym av textil, eftersom blöjan ju ska kännas nätt och tillåta rörelse för barnet samtidigt som den absorberar så mycket som möjligt. Det är en av anledningarna vi på Poops! valt just Tencel som basmaterial i våra inlägg. En annan är att materialet är mycket slitstarkt och har en hållbar tillverkningsprocess.


Just frotté kan vävas med en mängd olika specifikationer på exempelvis fibrerna (typ av basmaterial), hur mycket garnet är roterat, öglornas storlek, form och täthet [4]. Forskning har bland annat visat att material med långa, tunna fibrer, låg rotation i garnet och långa öglor med hög formfaktor (cirkularitet i öglorna) och porös stickning har hög absorptionsförmåga och suger upp vätska snabbt. Det är dock så att långa öglor också gör att tyget tar större plats, och därför är det inte säkert att ett lager med tjock frotté överväger kapaciteten hos fler lager med tunn frotté, om de båda har motsvarande tjocklek.


Det finns några aspekter att tänka på vad gäller de uppsugande lagren. Det är exempelvis att det behövs några tvättar innan textilens tillverkningsfinish är borta och garnet öppnar upp sig något, och därför ökar uppsugningsförmågan de första 4-6 tvättarna [4]. Detta gäller vissa material mer än andra, som exempelvis lyocell/Tencel, som har väldigt släta fina fibrer initialt. Det är också så att många sköljmedel försämrar uppsugningsförmågan, då det lägger sig som en hinna runt själva fibrerna. Tvätta därför aldrig inlägg med sköljmedel! Allt eftersom materialet slits kan vissa material luckras upp och bli mer porösa. Då ökar uppsugningshastigheten, men den totala kapaciteten att hålla vätska försämras.


Vattenavvisande skikt och tygblöjors yttre material

Eftersom inläggen blir fuktiga och ibland blöta behövs ett yttre skikt som håller fukten inne och kläderna torra. Dock behöver detta skikt, eller skal som det kallas, släppa igenom viss luft, dvs 'andas', för att det ska vara luftigt och hålla barnets hud frisk.


Det finns flera lösningar som har den här funktionen, och de två vanligaste är polyuretanlaminat (PUL) och kurad ull. Polyuretan är en typ av plastmaterial som kan användas i hudnära och medicinska produkter tack vare dess slitstyrka, elasticitet och kemiska stabilitet. 'Andas'-funktionen i pul fås genom att filmen har som små mikroskopiska hål i sig. Dessa släpper igenom luft, men inte fukt. Det gör dock att ren vätska kan gå igenom materialet, ifall inlägget till exempel är fullt och vätska samlas i skalet.


Det finns två varianter av PUL, nämligen den som lamineras genom kemikalier (PUR) och den som lamineras genom värme (TPU). Den senare är mer miljövänlig och används i princip uteslutande inom tygblöjebranschen. Åtminstone bland svenska tillverkare. PUL-materialet lamineras ofta till ett polyestertyg, som kan printas med roliga mönster och göra att blöjan får ett estetiskt tilltalande utseende. Det är mycket uppskattat. På Poops! har vi valt att hålla oss till enkla, lekfulla och tidlösa mönster och färger. Värt att veta i relation till tygblöjans yttre del är att det i dagsläget enbart är till det yttre polyestertyget som det är möjligt att använda viss del återvunnet material. Detta material kommer än så länge alltid från PET-flaskor, eftersom en då vet att det finns en hög kvalitet och renlighet i materialet. På Poops! har vi än så länge gjort ett medvetet val att inte använda återvunnen polyester, eftersom PET-flaskor kan återvinnas till nya PET-produkter flera gånger, men än så länge innebär tygblöjan slutet på den cirkeln. Vi arbetar istället på andra lösningar för att maximera hållbarhet och cirkularitet i denna del av blöjan.


Som ovan nämndes kan även kurad ull användas som yttre skikt, och detta gäller såväl merinoull som annan ull. Får som bär ull utsöndrar fårfett, så kallat lanolin, som lägger sig som en hinna runt fibrerna och gör att vätska inte kan tränga in till huden. I tillverkningsprocessen av ulltextilier tvättas lanolinet bort, och därför behöver en som användare av ullskal själv kura ullen. Det innebär att en smälter lanolin tillsammans med olivtvål i vatten, och lägger sedan ullbyxan i blandningen ett par timmar eller mer. Det alldeles fantastiska med detta material sedan är att det behöver tvättas mycket sällan, sålänge det inte är direkt smutsigt. Det hängs helt enkelt bara på tork efter användning och behöver inte tvättas mer än vid behov.


[1] Raccuglia M, Hodder S, Havenith G. Human wetness perception in relation to textile water absorption parameters under static skin contact. Textile Research Journal. 2017 Dec;87(20):2449-63.

[2] Jhanji Dhir Y. Natural Fibers: The Sustainable Alternatives for Textile and Non-Textile Applications [Internet]. Natural Fiber. IntechOpen; 2022. Available from: http://dx.doi.org/10.5772/intechopen.106393

[3] Jaros J, Wilson C, Shi VY. Fabric selection in atopic dermatitis: an evidence-based review. American journal of clinical dermatology. 2020 Aug;21:467-82.

[4] Singh JP, Behera BK. Performance of terry towel. Indian Journal of Fibre & Textile Research. 2015 March;40;112-121.

55 visningar0 kommentarer
bottom of page